Stilleben avser stillsamma målningar.

I ett traditionellt stilleben är olika föremål arrangerade på ett bord eller någon annan yta. Föremålen kan vara tallrikar, frukt, grönsaker, fågel som hänger på en krok eller nästan vad som helst. De är orörliga, döda, i ett tillstånd av stillhet. Som namnet antyder är motivet i målningen tystnad, och föremålen är bara rekvisita för att förverkliga idén.

Jag har också lagt levande varelser till några av mina verk. En katt tittar på en fågel bakom ett fönster, en kråka förundras över en gul plastanka. Ingenting rör sig. Tiden har stannat. Målningarna är realistiska. Jag har försökt fånga ögonblicket genom måleriet. En kamera skulle förstås vara mer praktisk, men en kamera kan inte måla. En digital bild är bara en elektronisk illusion av verkligheten. En målares palett gör det möjligt att leka med färger, ljus och stämningar. De målade ytorna skapar en levande struktur.

Stilleben är ett uttalande om våra hektiska, stressiga liv. Det är värt att stanna upp och se om något har gått fel när livet blir alltmer stressigt. Vem styr oss, vem utnyttjar oss? Varför behöver vi ständig tillväxt om det gör oss olyckliga, om det leder till förstörelse av naturen och klimatkatastrof? Stilleben är passivt motstånd.

Det är tiden som står stilla.

Jag
Jag är en bildkonstnär född i Posio år 1951. Min barndom har jag varit omgiven av skogar och långsträktlanskapar. Mitt hem var en fattig småbrukare mitt i korgen. Vi hade ingen TV eller underhållningselektronik, så vi var tvungna att hitta på våra egna lekar och hobbyer. Detta inkluderade backhoppning och skidåkning på vintern, Indianlekar på sommaren och att bygga stugor. Kreativiteten växte fram ur nödvändighet.

Från barndomen var jag ivrig att rita. Skolböckernas marginaler och skolhäfternas tomma sidor fylldes av mina teckningar. Vita omslagspapper, en tom skokartong var bra material för en hobby. Det fanns inga ritblad. Jag vann några ritningstävlingar i skolan och det var då jag började vilja bli konstnär, men jag hade ingen aning om vad det innebar.

När jag var ung, flydde jag ut i världen till Helsingfors. Jag gick till Arbetarhögskolan för att rita efter en levande modell, men politiken och hippierörelsen tog mig bort. Min konstnärliga passion hamnade bakre tills jag blev äldre och jag återvände norrut och började måla. Jag deltog till och med i några utställningar. Jag studerade konst vid Orivesi institut halvår och jag strävade också efter konstakademin.

Men med dålig framgång. Samtidigt jag fick mitt konsverk för ungdomsutställningar på Helsingfors konsthall. Jag trodde att jag redan var redo, vad var det för meningslösa studier? Jag började dock rita och måla på Helsingfors universitetets ritavdelning och på arbetarinstitutet. Jag deltog i konstläger i Kuusamo och Hailuoto. Det fanns bra lärare där.

Jag blev inte konstnärsstipendiat, så det var nödvändigt att hitta en försörjning. Jag började göra dekorationsmålningar och gipsrestaureringar. Samtidigt deltog jag i skulpturtävlingar och utstälningar.

När jag var ung var mina målningar politiska uttalanden. De hade ett pasifistisk och samhälleligt budskap. Senare blev konsverk abstrakta, till och med minimalistiska. Ungdomens frustration drev mig till cynism tills mogen av older återvände jag till realism. Jag har förstått att min konst inte förändrar världen men jag kan påverka några människor en i taget. Jag hade förstått att om jag inte kan rädda mänskligheten från naturkatastrofen så försöker jag åtminstone rädda min konst en målning i taget. Utan konst förtvinar människan till en robot. Den globala marknadsekonomin vill beröva oss vår självständika tanke och läs-och skrivförmåga. Vi ska vara storkonsumenter under nöjesfesten.

Mina målningar är stilleben med traditionella metoder. Deras budskap är att stanna upp.