Poesikonferensen är ett seminarieliknande evenemang för poeter, författare, litteraturforskare och alla som är intresserade av poetiska frågor.

Konferensen är öppen för alla och en fortsättning på traditionen från Helsingfors poetikkonferens, som grundades för 20 år sedan som ett parallellarrangemang till Runokuu och som ordnades i olika former och många olika sammanhang under åren 2005–2012. Syftet med poesikonferensen är att upprätthålla en dialog mellan forskare, poeter, konstnärer från andra områden och publiken. Publiken uppmuntras att diskutera inte bara med föreläsarna utan också med varandra.

Talare på konferensen är Jonis Hartman, A. V. Marraccini, Merima Dizdarević, Antti Salminen och Berta García Faet.


Diskussionens språk: engelska och finska

Läs mer om festivalen och programmet (sidan finns på finska och engelska).

OLEMA
OLEMA är en samtida cirkusföreställning som utforskar och undersöker nedmonteringen av antropocentrismen och upplevelsen av gemenskap.

Verket bygger på en berättelse om en utdöd fågel, vars ensamma sång tystnar. På scenen flätas akrobatik, dans, musik och scenografi samman. Föreställningen ställer frågan om vad som återstår efter förlusterna och om det förlorade ändå kan synas i kroppen, rösten och rörelserna.

Cirkusen erbjuder en unik kontext för att utforska föreställningens teman: dess historia är sammanslingrad med gränssnittet mellan människan och övriga arter; ormmänniskor, djurtämjare och arvet efter kroppslig dehumanisering.

Verkets dramaturgiska kärna växer fram ur berättelsen om utrotningen av kauai-oon. Den sista hanen av arten blev ensam kvar och sjöng sin halva av duetten efter att den sista honan försvann i samband med orkanen Iwan 1982. I en inspelning från Cornell University från 1987 som spelas upp i föreställningen uppstår allt längre tystnader i sången – pauser för en annan röst som inte längre svarar.

På scenen rör sig cirkusartisterna i gränslandet mellan akrobatik, dans och balanskonst samt kroppslighet som leker med uttryckskraften hos andra arter. Den elektroakustiska musiken som kompositören och musikern Ella Jaakkola framför på scenen ger uttryck för livets puls och utrotningens oåterkallelighet. Kostymdesignern arbete tillför verket ytor som står i kontrast till rörelsen: friktion och glidning, glans och grumlighet, varelsernas ytterligheter. På scenen skapar ljusdesign och scenografi en värld som växer fram inifrån, där former, rörelser, reflektioner, illusioner och material med sina skuggor utgör egna karaktärer i föreställningens väv.

De tvärkonstnärliga elementen vävs samman på scenen till en enda fråga: Vad återstår av förlusterna, och kan det som oåterkalleligt har upphört att existera fortleva i den levande kroppen, blicken, rösten och rörelsen?

Föreställningens språk: föreställningen innehåller inget tal
Åldersrekommendation: 14 år och äldre
Föreställningens längd: 60 min.