Gallinago gallinago är en vacker och makaber konsert för alla vi som förlorat får kraft och bytt ut schamanen mot en popstjärna.

Enkelbeckasinen (Gallinago gallinago) är en fågel vars gnällande läte ger lycka om man hör det på kvällen, men förebådar död nattetid. Den är de gamla gummornas självfågel. I enkelbeckasinen lever själen av en myglare som lurat döden och varken kommer till himlen eller helvetet, utan är dömd att sväva mellan världarna för evigt.

”Vi obetydliga, gråa gnällspikar försöker vada ifrån det ofrånkomliga slutet. Vi är så rädda för döden att vi inte vågar leva. Vi fruktar livet för att det påminner oss för mycket om döden.”*

Verkets musikaliska ryggrad skapas av ett samspel mellan den mänskliga rösten, kontrabasen och elektroniken. De visuella inslagen och den karelskinspirerade formdesignen skapar ett säreget föreställningsuniversum, inom vilket en mörk, arkaisk-avantgardistisk musikvärld virvlar. Föreställningen är en syntes av rörelse och den mänskliga rösten, som kombinerar sångens kraft, rustika etnotoner och spoken word. Kompositörerna hämtar inspiration från både folktradition och 70-talets loft jazz i New York. De flerspråkiga texterna påminner mer om post-pop-poesi än om traditionella låttexter.

Längd: cirka 1 timme

Common Spine-kollektivet
Sång, dans, koreografi, tonsättning, texter: Reetta-Kaisa Iles
Kontrabas, tonsättning, ljuddesign, texter: Ville Rauhala
Ljus- och videodesign, ljuddesign, texter: Janne Teivainen
På scenen: Reetta-Kaisa Iles, Ville Rauhala och Janne Teivainen
Kostym: Antrea Kantakoski
Konceptrådgivning och turnéproduktion: Harri Kuorelahti
Fotografering: Mortti Saarnia

Reetta-Kaisa Iles är doktorand vid konstnärsutbildningen MuTri vid Konstuniversitetets Sibelius-Akademi. Gallinago gallinago är den första delen av hennes konstnärliga studie. Handledare för avhandlingen är koreograferna Ervi Sirén och Elina Pirinen samt forskaren Anne Tarvainen.

*Citat av Reetta-Kaisa Iles