Helsingfors i Tove Janssons fotspår

Tove Jansson (1914-2001), världens mest lästa finska författare, är född och uppvuxen i Helsingfors. Hon bodde och arbetade också i staden nästan hela sitt liv. Tove älskade Helsingfors, och tillsammans med närbelägna Pellinge skärgård formade staden hennes konst, fantasi, identitet och liv på djupet. Arkitekturen, naturen och konstnärsgemenskapen i Helsingfors hade alla en inverkan på Toves arbete. När du vandrar genom staden i hennes fotspår – längs hennes barndoms gator, parker och favoritskrymslen – kommer du att känna varifrån värmen, visdomen och humorn i Toves konst och böcker kommer.

Ha barnasinne som Tove

Barndomshemmet på Lotsgatan på Skatudden

Det är inte Mumindalen, men hustaken för tankarna dit (du vet, det spetsiga blå huset där dörrarna aldrig är låsta!).

Här tillbringade Tove sin barndom. När du går längs Lotsgatan – som utsetts till Helsingfors vackraste gata – i stadsdelen Skatudden i södra Helsingfors och tittar upp ser du hur husens former har inspirerat Tove, precis som barndomsmiljöer gör för så många konstnärer.

Tove och hennes familj bodde i ateljévåningen på Lotsgatan 4 från år 1914 till år 1933. Båda Toves föräldrar var konstnärer, hennes mamma Signe Hammarsten-Jansson var grafiker och tecknade frimärken och sedlar, och hennes pappa Viktor Jansson var skulptör. Lägenheten var inte bara deras ateljé utan också en livlig bas för deras konstnärsvänner. Under vintern värmdes lägenheten upp med kakelugnar – precis som de som mumintrollen bodde bakom innan de hittade till Mumindalen, vilket berättas i den första muminboken, Mumintrollen och den stora översvämningen (1945).

Uspenski-katedralen och Tove Jansson-parken

Toves ”revir” var de närbelägna hamnarna, klipporna runt Uspenskijkatedralen och parken intill. Det var här Tove brukade leka som barn, och landskapet finns med i många av hennes verk.

Skatuddens park döptes om efter Tove Jansson 2014 för att hedra konstnärens 100-årsdag. Här plockade Tove häggblommor till sin mammas födelsedag, men försiktigt, så att hon inte skulle bli påkommen av parkvakten. Bästa sättet att ta sig till Skatudden har alltid varit spårvagnen (ratikka eller spåra på helsingforsslang). Nummer 4 tar dig direkt till Domkyrkan, Tove Janssons park och också till Lotsgatan.

Halkolaituri skridskobana

Här vid Halkolaituri brukade Tove åka skridskor som barn. Det hörde dessvärre inte till hennes favoriter – hon hatade det. Tove föredrog havets öppna is framför den slutna cirkeln på skridskobanan. Men som hon sa, testa själv om du gillar det! Så snöra på dig skridskorna, glid (eller öva dig på att ramla), och om vädret är riktigt helsingforsiskt kanske du till och med får känna Mårrans kalla andedräkt från havet.

Skolvägen från Skatudden till Högbergsgatan

Skolan med sina regler inspirerade inte lilla Tove. Det gjorde däremot historieberättandet. Det var vad hon sysselsatte sig med varje dag när hon gick till skolan. Hon hittade på historier, skrev ner dem, ritade bilder och sålde dem som tidningar till sina skolkamrater. 

Så när du går från Skatudden till Gardesstaden och Toves gamla skola på Högbergsgatan 23, lyssna: Vilka berättelser börjar vakna till liv i ditt huvud? 

Framme kommer du att bli glad över att få veta att skolan numera är Helsingfors Design Museum – något som säkert skulle ha inspirerat Tove också. Kliv in, ta en kaffe och en kanelbulle och skriv ner din berättelse innan du kollar in utställningen.

Andas konst som Tove

Tove var omgiven av konst och konstnärer ända sedan barnsben. Hennes föräldrars önskan var att deras barn också skulle bli konstnärer. Tove behärskade verkligen konsten att vara konstnär på olika sätt. Runt om i staden kan man hitta platser och utrymmen – ateljéer, teatrar, målningar och muséer – som understryker hur lång och mångsidig Toves karriär var.

Konstmuséet Ateneum

Tove studerade vid konstskolan Ateneum 1933-1937. I dag är byggnaden känd som Konstmuséet Ateneum. Hon var föga imponerad av undervisningen, särskilt inte av den attityd hon mötte som kvinnlig konstnär. Skolans gav henne ändå en krets av konstnärsvänner som stod henne nära livet ut.

Helsingfors konsthall

Öppnandet av Helsingfors konsthall 1928 var en viktig händelse för Helsingfors konstscen och än i dag erbjuder konsthallen utrymme för nya röster och fenomen. Tove ställde ut sin konst här i mer än 40 år. Finlands Konstnärsförbund hade sitt kontor i byggnaden och ordnade fester där. Där träffade Tove konstnären Sam Vanni, som blev hennes lärare och älskare, och senare en trogen vän. 

Föreningens fester blev en verklig vändpunkt för Tove, då hon på julfesten 1955 träffade sitt livs kärlek, konstnären Tuulikki Pietilä.

Toves ateljé på Ulrikasborgsgatan 1

Här arbetade Tove från år 1944 fram till sin död år 2001. Tove flyttade hit strax före slutet av fortsättningskriget med Sovjetunionen, och ateljéns fönster var fortfarande krossade efter bombningarna. 

Senare hade också Toves kollega och livskamrat sedan nästan 50 år, Tuulikki Pietilä, en ateljé i samma kvarter. Homosexualitet var olagligt i Finland fram till 1971, men Tove och Tuulikki hade levt öppet tillsammans ända sedan de träffades. 

De delade en nyfikenhet på livet och konsten och arbetade tillsammans i olika projekt. Under deras första vinter tillsammans skrev Tove Trollvinter (1957) där karaktären Too-ticki, inspirerad av Tuulikki, introduceras.

Toves ateljé är tyvärr inte längre öppen för allmänheten, men du kan beundra fönstren i hennes tornateljé från gatan.

Svenska Teatern

Den animerade muminserien är känd över hela världen, men det var på teaterscenen som mumintrollen först fick liv. Toves vän (och tidigare älskare) teaterregissören Vivica Bandler föreslog idén för Tove. Pjäsen ”Mumintrollet och kometen” hade premiär på Svenska Teatern i december 1949. Pjäsen var startskottet för Toves teaterproduktion med många teaterverk framöver.